Länsmuseet Västernorrland - Artiklar

Träna Yoga bland konsten

Wed, 03 Feb 2010 00:00:00 GMT

Kundaliniyoga är en träningsform med rötter i Indien. Under våren är det möjligt att bekanta sig med den på Murberget. Ledaren heter Gudrun Sondell. Här svarar hon på tre frågor kring vad det innebär att ägana sig åt ett yogapass.

Vad är det speciella med kundaliniyoga?
Yoga är en 5000 år gammal andlig tradition med ursprung från Indien. När vi pratar om yoga tror vi ofta att vi är för stela för att utföra ett yogapass. I kundaliniyoga handlar det inte om knepiga kroppsställningar som skall utföras utan snarare om andningen och koncentrationen. Kundaliniyogan är anpassad till vårt samhälle. Den är skapad för att vara ett bra verktyg för att stärka oss fysiskt och mentalt i vårt vardagliga liv.
Kundaliniyogan är en yoga form som passar alla. Vi använder kroppsställningar, rörelsemönster, andningstekniker, avslappning och meditationer efter vår egen bästa förmåga under ett pass. Så länge vi kan andas kan vi göra yoga. Det handlar alltså inte om fysisk flexibilitet utan om att få mer kraft och energi genom att arbeta med dynamiska rörelser och andning.
Yogan ger resultat efter en kort tidsutövande. Den hjälper oss att ta det lite lugnare, är förebyggande och jobbar bort obalanser av stressrelaterade symtom som onda ryggar och värkande leder och högt blodtryck. Nattsömnen upplevs många gånger att den blir bättre och sinnet blir mer koncentrerat.

Hur kom du själv i kontakt med den speciella formen av yoga?
När jag flyttade till Norrtälje 2002 var Norrtälje Konsthall en bra utgångspunkt för att lära känna staden och skapa nya kontakter med människor. Det visade sig också att i konsthallen, mitt i utställningarna erbjöds kundaliniyogapass. Eftersom jag var i behov av någon slags mjukare träning i min stressiga tillvaro så passade det bra. Kroppen var stel och jag tyckte jag bara hastade runt i tillvaron och hann aldrig med allt som skulle göras. Yoga i Norrtälje konsthall. Det kunde inte bli bättre. Platsen och träningsformen var utmärkt eftersom jag är filmare och konstnär. Yogaformen bejakar den kreativa energin som en livskraft. Jag och många andra blev flitiga besökare och njöt av både yogan och konsten. Allt ledde så småningom till att jag både assisterade i konsthallens verksamhet och i yogan. Till slut utbildade jag mig till yoga- lärare och -terapeut hos Göran Boll på Institutet för Medicinsk yoga i Stockholm.

Vad betyder det för dig högst personligen att ägna dig åt kundaliniyoga?
Kundaliniyogan är för mig ett redskap som på ett enkelt sätt ger mig kraft, lugn, glädje och smidighet. Den hjälper mig vara i fokuserad i nuet. Yogans kunskaper hjälper mig kort sagt att bli en sundare människa både för mig själv och för min omvärld.

Text: Ann-Sofie Ingman
Foto: Maria Sundström

Dags för Y-salong

Tue, 02 Feb 2010 00:00:00 GMT

Vart tredje år är det tid för Y-salong. Nu är det dags igen. Konstnärer som bor i Västernorrland, eller har anknytning till länet söker om att få vara med.

En jury gör urvalet och i år har den bestått av chefsintendenten på Åmells konsthandel i Stockholm, Niclas Östlind och länskonstkonsulenten i Jämtland, Karin Kvam.

Juryn har arbetat sig igenom 350 inlämnade verk under temat resonans. De har valt ut 56 verk av 17 kvinnor och 7 män. Två av de medverkande konstnärerna har svarat på frågor om utställningsformen, och årets tema.

1) Vad är dina tankar kring årets tema resonans?
2) Konstsalongen har en lång tradition. Vad tänker du kring salongen som företeelse?

Svar från Björnola Lind som deltar tillsammans med Lee Berwick och med verken Wireworld 1-5.

1. Allt i tillvaron består av vibrationer. Somligt avläser vi direkt med våra sinnen, somligt bara finns där utom räckvidd - men någonstans vibrerar de under ytan och skapar rum/resonans i andra kroppar. Temat resonans går att applicera på många aspekter i livet. Vårt val har varit väldigt konkret.
Med våra kontaktmikrofoner har vi trängt in under ytan på Höga kustenbron, spelat in vajrarnas resonans av vinden, vägbanornas resonans av trafiken. Klippt, lyssnat, klippt igen - försökt hitta Brons egen röst. Men också fotograferat, filmat och sökt finna bilden av bron som uttrycker det ljud vi hör.

2. En av konstens stora roller är att spränga gränser och öppna upp nya världar och språk vi ännu inte mött. Där fyller Konstsalongen en tydlig roll. Den ger etablerade och oetablerade en chans att mötas sida vid sida. Även för en publik tror jag salongen upplevs som spännande i och med att man aldrig vet vad man möter.

Svar från Helena Byström som deltar med verken In your space och Twice.

1. Om man tittar på mina bilder skulle man kunna tro att jag tänkt på mig själv som en mänsklig stämgaffel.

2. Eftersom det är min första salong någonsin återstår det att se vad den har för betydelse just nu och i det här sammanhanget. Men man tänker ju på ord som mötesplats, samlingspunkt, smältdegel, och att den har större betydelse som träffpunkt och arena än som utställning i sig.

Text: Ann-Sofie Ingman

Läs mer om Y-salongen

Avverkningar under vårvintern

Tue, 26 Jan 2010 00:00:00 GMT

Med stöd av Skogsstyrelsen har vi upprättat en skogsbruksplan för Murberget. Det fastställdes i början av december 2009. Den avverkning som nu ska genomföras berör 6 ha av den totala arealen på 42 ha. Det är 900 kubik som ska avverkas av de totalt 5100 som ingår i länsmuseets fastighet.

Åtta områden inom Murberget 1:1 att beröras. Den största ytan omfattar 3 ha och den minsta 0,2 ha.

Karta över de planerade avverkningarna (pdf, nytt fönster)

Den största insatsen kommer att göras i ett skogsparti mellan Hamnleden och Murbergets norra gräns. All granskog ska huggas bort och tallskogen renodlas. Det innebär att gravhögarna från bronsåldern i området blir synliga. Det innebär samtidigt att fornlämningarnas närmiljö mer kommer att likna den som fanns när de anlades, i en tid då granar ännu inte invandrat till vårt land.

Primaskog heter företaget som kommer att utföra de skogliga åtgärderna under vårvintern. Markförhållandena är ideala i år eftersom det har varit så kallt. Frost i backen och rikligt med snö innebär att åtgärderna kan göras så skonsamt som det är möjligt.

För dig som är intresserad finns skogsbruksplanen här att ta del av.

Inledande text (pdf, nytt fönster)

Avdelningsbeskrivning (pdf, nytt fönster)

Skogskarta över Murberget 1:1 (pdf, nytt fönster)

Skolor och andra grupper som är intresserade av visningar i anslutning till insatserna får gärna höra av sig till oss på telefon 0611-886 00

Bengt Edgren
länsmuseichef

Lärorikt möte mellan museer

Mon, 11 Jan 2010 00:00:00 GMT

Tjugofyra personer - representanter för museer från Härnösand i norr till Kapstaden i söder, från Jönköping i väster till Korea i öster har deltagit i ett möte i Filippinerna. Gemensamt för alla är att museerna är aktiva i det interkontinentala museinätverket Samp som gjort en omstart och numera är en egen juridisk person. För Murberget medverkade jag själv och styrelseordförande Kenneth Westin.

Murbergets styrelseordförande Kenneth Westin pratar med kollegor från andra delar om världen om arbetet i en museiorganisation.

Eftersom jag aldrig tidigare varit i Filippinerna fick jag titta i en atlas för att hitta den ö och stad vi skulle resa till. Staden Bacolod på ön Negros söder om huvudstaden Manila såg jag för mig som en idyllisk liten ort vid havet på en regnskogsbeklädd ö i Indiska Oceanen. Vi anlände i själva verket till en miljonstad med en för oss kaotisk trafik och bebyggelse svår att överblocka med få äldre byggnader. Negros visade sig vara fyra gånger större än Gotland.

Jag hade i någon mening rätt om regnskogen. Den fanns till dess Amerika tog över Filippinerna i slutet av 1800-talet och etablerade världens då största sågverk på Negros. Regnskogen som i början på 1900-talet täckte ön till 95 % utgör idag 4 % av öns yta. Träden höggs ned och sågades upp. De ersattes successivt av sockerrör som nu i enorma arealer täcker ön och ersatt en oerhört variationsrik flora och fauna med dess motsats. Det finns idag ingen möjlighet att övertyga en markägare om att återplantering av skog för barnbarn att skörda är en bättre idé än de kontinuerliga inkomster de snabbväxande sockerrören ger.

Mötets tema var ”Local awareness for an intercontinental network”, (lokal medvetenhet för ett interkontinentalt nätverk), något alla deltagare skrivit ner sina reflektioner om i förväg. I diskussioner kring detta tema utvecklades synen på hur den lokala och regionala identiteten på många sätt blivit allt viktigare och snarare stärkts än försvagats i det globala perspektiv vi alla är en del av idag. Detta är i högsta grad giltigt för museerna i vårt förmedlande uppdrag. Sergei Muchin, länsmuseichef i Jönköping, etablerade det nya ordet ”Glocal” som en symbios av Global och Local, den lokala identiteten som en betydelsefull och kraftfull del i ett internationellt sammanhang.

Information om Samps organisation, ekonomi, värdegrund och nya verktyg som Samp tillhandahåller för sina museer varvades med grupparbeten med efterföljande redovisningar och diskussioner. Det är lärorikt och leder till eftertanke om den egna organisationen att diskutera med kollegor från hela världen om gemensamma frågor som ledarskap, kompetensutveckling, organisationsstrukturer och relationen till våra uppdragsgivare. Man upptäcker också snabbt att det är mer som förenar än det som skiljer oss åt.

Med stort allvar visade barnen i Museo Sang Bata upp olika delar av verksamheten.

En dagsutflyktsdag hann vi med. Den gick tvärs över ön till Negros nordöstra strand där vårt värdmuseum Museo Sang Bata var beläget, ett nytt maritimt museum för barn och beläget på stranden i en liten fiskeby. Den dag vi kom på besök pågick framför museet en livlig marknad med allt från kläder till fisk och grönsaker.

En liten armé av museiguider i en ålder omkring tio år visade oss runt. Varje barn presenterade en station i museet och gjorde detta med stort allvar innan de lämnade över till näste man. Museichefen berättade att de ställde krav på barnen för att få vara på museet. Dessa hade inte omedelbart mottagits positivt av deras föräldrar. Daglig hygien, tandborstning, hårvård och rena kläder var inslag som museet erbjöd, men också krävde av de lokala barn som dagligen kom till museet för att leka och lära. Museo Sang Bata tog på detta sätt på sig ett ansvar som uppenbarligen stärkte relationen med det omgivande samhället.

Utställningen var visuellt spännande, inte bara för barn, med det maritima landskapets olika inslag som genomgående tema i en miljö där fokus på havets flora och fauna kändes helt rätt.

Vi mötte under dagarna på Filippinerna en stor gästfrihet. Gång på gång bad de vi mötte oss att berätta för omvärlden att det är säkert att besöka landet. Det var förvisso också det intryck vi fick under våra dagar på plats. På planet från Manilla läser jag sedan i tidningen om ett pågående vulkanutbrott på en ö nordväster om huvudstaden med omfattande evakuering av människor. Det blev en påminnelse om att trygghet och säkerhet i Filippinerna kanske inte har samma innebörd som vi är vana vid. Från vulkanutbrott och 30 graders värme återvände vi så till 20 minusgrader i ett gnistrande vackert svenskt vinterlandskap veckan före jul.

Text o foto: Bengt Edgren

Deltagare:från Sverige representanter för Skansen, Jönköpings Läns Museum samt Murberget, Övriga nationer som deltog i mötet var State Museum of Azerbaijan Musical Culture, Swaziland National Museum, Iziko Museums of Cape Town, Sydafrika, Iron Museum, Sydkorea, Museo Nacional Historia Natural, Mosambique, Museo Sang Bata Sa Negros, Filipinerna, Museum and House of Culture, Tanzania och National Museums and Monuments of Zimbabwe.

Gott nytt år!

Tue, 29 Dec 2009 00:00:00 GMT

Dessa sista arbetsdagar 2009 ligger Murberget inbäddat i ett snötäcke vackrare och rikligare än jag kan minnas ha upplevt tidigare. Året inleddes med vår konst/ljudinstallation ”LJUDLAByrint” som nu närmar sig sitt slut.

Det har varit en satsning som bekräftat att vi arbetar efter våra tre kärnvärden; kvalité, kommunikation och mod. Ett projekt som storstilat avslutas med ett verk specialskrivet till sista LJUDLAByrint-dagen den 10 januari. För er som sett labyrinten – se den en sista gång. För er som inte upplevt detta gränsöverskridande konstverk, vandra upp till Murberget och ta del av något unik som bara kan upplevas här och nu.

Jag tackar medarbetare och besökare för året som gått och önskar alla välkomna tillbaka efter helgen till ett nytt och spännande verksamhetsår 2010.

Gott Nytt År

Bengt Edgren, landsantikvarie

Gränsöverskridande musik

Wed, 16 Dec 2009 00:00:00 GMT

En musikupplevelse utöver det vanliga. Det är vad besökarna kan se fram emot i början av januari. Då kommer ljudkonstnären och kompositören Ann Rosén och framför ett gränsöverskridande verk tillsammans med Peter Lyne och Kapellskören.

Ann Rosen till höger i bild under repetetionerna med Peter Lyne och Kapellskören.

Föreställningen är en konsert och en körinstallation, samtidigt något av en performance.

- Vad som helst kan hända. Det har med platsen att göra, berättar Ann Rosén.

Hon arbetar med ett stort projekt, Zonula Occludens. Det kommer att pågå under flera år och omfattar flera olika delar. Några av dem har framförts tidigare.

- I oktober uruppfördes Sats 1 i Uppsala Konsert & Kongress i samarbete med Stefan Parkman och Uppsala Akademiska kammarkör.

I mars i år presenterades ytterligare satser och då på Moderna Museet i Stockholm. Nu närmast väntar Härnösand och ett verk specialskrivet för den 10 januari. I oktober var Ann Rosén på plats på Murberget för att experimentera tillsammans med Peter Lyne och Kapellskören.

Efter det har hon skrivit ner ett partitur som de haft att förhålla sig till. I januari möts de igen och finslipar på vad som blir ännu ett uruppförande, ”ZO-2 Härnösand”.

Ann Rosén förklarar att det inte är en berättelse som i traditionell mening rör sig efter en tidsaxel med en början och ett slut. I hennes verk handlar om ljud i rummet, om kör och elektronik.

Gemensamt för alla delar av Zonula Occludens är en hörselvilla, upplevelsen av en ständigt uppåtstigande ton. Se Shepard tone.

- Klangen strävar uppåt, framåt och är samtidigt stillastående, säger Ann Rosén och fortsätter:

- Verket bygger på enkla byggstenar, brus och klanger. Det är enkelt, men en utmaning för kören.

Ann Rosén berättar att ZO-2 är en term för proteinbindningar. Hon fastnade för begreppet som namn på hennes verk som tagit form efter en lång radda av tankar.

Text: Ann-Sofie Ingman
Foto: Maria Sundström

Duktiga tekniker i museet

Wed, 09 Dec 2009 00:00:00 GMT

- Jag är imponerad över den tekniska utformningen. Ni har väldigt duktiga tekniker på museet.
Det säger Jonas Anderson, VD vid stiftelsen framtidens kultur. Han har kommit till Murberget för att se utställningen LJUDLAByrint som de gett sitt stöd med 500 000 kronor.

Han konstaterar att de gigantiska klangskulpturerna är stora i skala, men ändå inte påträngande i rummet. Det har också varit intressant för honom att ta del av hur skolbarn agerar i de två olika rummen.

- De var fullständigt tysta i ett av dem och sedan var det fullt av liv i det andra.

Stiftelsen framtidens kultur har haft som sitt primära uppdrag att stödja nyskapande projekt. LJUDLAByrint föll därmed väl in i de kriterier som de jobbat efter. USIT var välkända för de som varit satta att göra urvalet. Kvalitetsstämpeln på Urban sound institute, som är det fullständiga namnet, var det ingen tvekan om.

Av alla ansökningar som kommit in till stiftelsen har tio procent gått vidare till en finalomgång. Det har de gjort efter granskning av sakkunniga på området. Av dem är det sedan hälften, med andra ord fem procent, som fått bidrag.

- I det här fallet var det den höga konstnärliga nivån och mötet med ljud utifrån flera olika aspekter som blev avgörande för beslutet.

- Kopplingen mellan konst och forskning är också intressant.

Att få följa ett projekt från idé och till färdigt resultat ser Jonas Anderson som ett stort privilegium. Ambitionen att komma till Murberget och se LJUDLAByrint har han haft ända sedan invigningen i januari.

- Jag har suttit med i Kulturutredningen och det tog sin tid. Annat har också kommit emellan hela tiden. Men jag hade gett mig sjutton på att komma mig hit och se utställningen, säger han och ser nöjd ut med att ha lyckats.

Vad gäller framtidens kultur befinner sig stiftelsen inne i en avvecklingsperiod som är över vid utgången av 2011. Några nya projekt beviljas därför inte längre. Samtidigt har regeringen uttalat en vilja att ersätta organisationen med något liknande.

- Det behövs fria pengar som gör det möjligt att pröva nya vägar, konstaterar Jonas Anderson.

Satsning på naturen

Mon, 07 Dec 2009 00:00:00 GMT

I ett friluftsmuseum betyder samverkan mellan byggnaderna och naturen omkring dem mycket för upplevelsen av miljöerna. En linåker, en humlegård och potatisland vid Ångermanlandsgården ger en bild av hur tillvaron kan ha gestaltat sig vid en gård av det slaget. För att ta ett exempel. Nu satsar länsmuseet på utveckling av naturen i omgivningarna.

Nu ska den täta granskogen glesas ut på Murberget.

Friluftsmuseet är sedan starten i det tidiga 1900-talet uppbyggt kring fem olika miljöer; Byn, Fäbodvallen med skogsmiljöer, Kyrkplatsen med prästgården, Lappbyn och Stadsbilden. Genom insatserna kommer den specifika karaktären hos de alla att förstärkas.

En miljö där natur och kultur samverkar ger också nya ingångar till berättelser och pedagogisk verksamhet. Därför har det framstått som en god idé att ta fram en plan för hur markområdet på Murberget kan utvecklas och förbättras.

- Naturen har förändrats mycket sedan grundaren Theodor Hellmans dagar. Den idé han hade om miljöerna när friluftsmuseet grundades ser vi inte idag. Därför är det tillfredställande av vi nu tar itu med skogen och marken på Murberget, säger museichefen Bengt Edgren i en kommentar till planerna och tillägger:

- En annan positiv sida av det hela är att vi genom avverkningen frigör resurser som möjliggör utvecklingen av en lekmiljö på området.

Viktigt i sammanhanget är också att besökarna ska hitta bättre än tidigare på Murberget. På lite längre sikt ska gångstråken på området, både framför museibyggnaden och genom friluftsmuseiområdet ses över. Murberget ska med andra ord bli både trivsammare och tillgängligare för besökare.

Hur ser tidplanen för insatserna ut?
- Avverkningen börjar i februari-mars någon gång, berättar Bengt Edgren.

Text: Ann-Sofie Ingman
Foto: Björn Grankvist

Städer grundade av Johan

Fri, 27 Nov 2009 00:00:00 GMT

Brobygget mellan Härnösand och Pori går vidare. Under några dagar har medarbetare från de finska och svenska museerna strålat samman i Satakunta museum för planering av EU-projektet KulturBro som ska pågå till våren 2012.

Den gemensamma historien för de båda städerna var påtaglig. Till att börja med blev alla påminda om att det var samma person som grundade de båda städerna. Hertig Juhani lade grund för Pori (Björneborg) och som kung Johan III stadsfäste han så småningom också Härnösand.

Museichefen Juhani Ruohonen och projektkoordinator Anu Tuominen från Satakunta museum när seminariet om Finska kriget 1809 öppnade.

En utgångspunkt för samarbetet är kriget 1809. Ett seminarium som arrangerats av Satakunta museum hade också detta som tema. Forskare från både Sverige och Finland deltog och berättade utifrån olika ingångar till kriget. De delgav en rad intressanta perspektiv på vad som hände, men också vilka effekter det fick för människor i regionen.

Historikern Jan Samuelsson från Mittuniversitetet i Härnösand föreläste under rubriken ”Flytta eller stanna kvar?”. Han förmedlade den intressanta insikten att för den finländska eliten betydde freden i Fredrikshamn inte så mycket. Vardagen blev i mycket densamma oberoende av om härskaren satt i Stockholm eller St Petersburg.

Satakunta museum är liksom Murberget ett regionalt museum med omfattande verksamhet. De har också en innehållsrik basutställning som tar besökaren på en historisk resa från forntid och fram till det moderna samhället. Ett spännande inslag som vi däremot inte har någon motsvarighet till på Murberget är byggnadsvårdscentret Toivo. Där bedriver de pedagogiskt arbete kring byggnadshistoria. Där förmedlar de också goda råd i byggnadsvård och försäljning av tidstypiska material från olika perioder.

Några av Murbergets medarbetare vid Villa Mairea. Museichef Bengt Edgren i förgrunden, Måna Nilsson och närmast huset Maria Nordlund.

Pori har även en hel del annat att erbjuda den tillfällige besökaren. Under vårt besök hann vi nosa på en del av detta, som ett utmärkt konstmuseum och Alvar Aaltos berömda Villa Mairea belägen en och en halv mil utanför staden.

Sist men inte minst handlar projekt av det här slaget om att utbyta erfarenheter och att lära av varandras vardag med utställningar, program och pedagogiskt arbete. En fin avslutning hann vi också med innan det blivit tid att återvända till Härnösand. Murbergets egen stråkkvartett, Weberkvartetten, fanns med och framförde det märkvärdiga, för att inte säga lätt magiska stycken Black Angel.

Text och foto: Ann-Sofie Ingman

Till projektets sida

Konserveringscentrum i Norrland

Wed, 25 Nov 2009 00:00:00 GMT

Murberget får 100 000 kronor av Statens kulturråd för att bygga ett nätverk mellan konservatorer och personal som arbetar med magasin och föremålsvård i Norrland.

Tre frågor till avdelningschefen och 1:e konservator Lennart Kristiansson med anledning av beslutet.

1. Vad väntar nu närmast med anledning av beslutet?
För en månad sedan gjorde jag en resa till kollegorna i Norrland och närmast skall vi tillsammans inventera behovet av vidareutbildning av personal som arbetar med museiföremål.

2. Vad ser du som den viktigaste frågan att ta itu med när det gäller föremålsvård i museer?
Att höja medvetenheten om bra förvaring och klimat i magasin är det som på lång sikt är viktigast för föremålens bevarade. På kort sikt tror jag att det nätverk vi skall bygga kan vara ett gott stöd för tjänstemännen på museerna, att man vet vart man skall vända sig med frågor och att vi utbyter erfarenheter.

3. Finns det någon föremålskategori som på ett personligt plan ligger dig särskilt varmt om hjärtat?
Eftersom jag haft förmånen att få arbeta mycket med medeltida skulpturer från norrländska kyrkor och limfärgsmåleri i allmogens byggnader och kapell så känner jag speciellt för detta. Denna del av vårt kulturarv har ofta setts som provinsiell och inte helt ”up to date” men har på senare tid omvärderats som nyskapade och som ett självständigt bidrag till det europeiska kulturarvet eftersom man blandat influenser efter eget huvud.

Ann-Sofie Ingman