Publicerad den 12 november 2009
Konservering i Merlo slott
Konservatorerna på Murberget arbetar med uppdrag på olika platser i regionen. Nu senast har vi varit på Merlo slott i Timrå kommun.
Byggnaden var familjen Bünsows sommarbostad och uppfördes 1883-1885. Det var arkitekterna Isak Gustaf Clason och Fritz Eckert som ritade byggnaden med inspiration av medeltidens arkitektur.
Vi har arbetat med att konservera taket och hålkärlslisten i det rum som användes av fru Bünsow. Till att börja med har vi fäst ner lös färg med ett akrylatlim. Efter det att färgen fästs mot underlaget så rengör vi. Det har vi gjort på två olika sätt. Limfärg har rengjorts torrt med en s k sotsvamp eftersom limfärg inte tål fukt. Smutsen fastnar på svampen utan att skada måleriet, ungefär på samma sätt som ett radergummi fungerar. På oljemåleriet har ytorna rengjorts med en svamp lätt fuktad av ljummet vatten med en droppe diskmedel. Där färg saknas läggs ny färg i, s k retuschering. Störande äldre missfärgade retuscher har dämpats för att få ett helt intryck av taket.
På bilderna nedan går det att se vad konserveringen har inneburit, dels för taket som helhet och dels för några av detaljerna.

Del av taket före konservering med lös färg och äldre missfärgade retuscher.

Taket efter konservering där bland annat de färg och äldre missfärgade retuscherna har åtgärdats.
Högra halvan av taket är under retuschering medan den vänstra halvan inte är åtgärdad.

En detaljbild på en av de fyra puttisarna som finns i mitten av taket. Bilden visar flagande färgskikt innan konservering.

På den här bilden har färgskiktet fästs ner, rengjorts och retuscherats.
Konserveringsarbete utför vi för att bromsa upp en nedbrytningsprocess, för att förhindra uppkomst av nya skador, men också för att bevara måleriet för kommande generationer. I och med att måleriet bevaras med dess färgsättning och utförande är det ett dokument för den tid då Merlo slott byggdes. Byggnaden med dess yttre miljöer bär på en berättelse om Västernorrlands historia, en berättelse som är värd att bevara.
Kerstin Wetterström, konservator
Tillbaka till lista över artiklar